Helsingborgs Dagblad and Kerstin Johansson (photo): „The Book of Whispers” is a flowing rich and well-written story

The translation, using Google and the original:

Some things you can not speak highly about. If they have to whisper . Whisper the Book , by Mr Varujan Vosganian , is a novel about the fate of the Armenian people during the 1900s .

Vosganian , self Armenians, was born in 1958 in Romania , and his perspective is Romanian , but with glimpses of parts of the world where Armenians lived. And there are a defeated people’s fate , he writes about , a wayward nation, a nation that has repeatedly been deported and repatriated , which supported the wrong side in the war , allied itself with the wrong dictator at the wrong time , but also played key roles in the historical development where they stood in the way of great powers political and economic interests .

Self author says that as a child he lived in a world of whispers. Many secrets from history , he speaks openly about the book, both those related to genocide of Armenians and those related more shameful events in which Armenians have played a leading role in historic acts of violence and cruelty.

The Swedish Parliament has decided that Turkey ( Ottoman Empire ) committed genocide against Armenians after World War I , but the question is whether Ceausescu forced collectivization of Armenian farmers in 1949 was just as bad .

In each case described even this event Vosganian , in a manner that leaves no readers unmoved . Revenge Campaign for the Turkish genocide , Operation Nemesis , is one of the things we whisper about in Mr Varujan Vosganians family and a small wooden horse narrator played with as a child is found to have a fatal relevant.

„Whisper the Book ” is a collective novel about the author’s people and relatives but many individual , quirky human stories emerge in the novel , and they are portrayed with humor and compassion. Here are people of history’s relentlessness and coincidences on the wrong place at the wrong time .

For example, the former factory owner Hartin Fringhian , who absurdly continues to expand his will with more and more heirs, for every person who shows him kindness. This despite the fact that his fortune has long been confiscated by the Romanian state .

Grandpa Setrak is also a person you remember , like grandfather Garabet , for their mutually totally different approach to life. Vosganian shows how historical and social factors controlled people’s lives, in a way that they can not influence, but he does so without anger or bitterness.

In the novel, there is also a lot of Armenian culture, history rendered . The book’s narrator tells aprikosens color and garnet red apple cores , which become symbols of Armenians fate. It sparkles with color and smells of roasted walnuts from book pages .

„The Book of Whispers ” is a flowing rich and well-written story . Mr Varujan Vosganian is a driven writer, who is in the midst of its history , but still remains at a comfortable distance distanced from it and he is not sentimental or vindictive . He is a good observer , with psychological insight and mildly absurd humor .

For how tragic reality is, it is a feeling that life must be lived that pervades the novel.

And now it’s out of the whispers , now everything is put into writing .

 

Vissa sakerkanman inte tala högt om.Omdessa måste man viska. Viskningarnas bok, av Varujan Vosganian, är en roman om det armeniska folkets öde under 1900-talet.

 

Vosganian, själv armenier, är född 1958 i Rumänien och hans perspektiv är rumänskt, men med utblickar över de delar av världen där armenier har levt. Och det är ett besegrat folks öde han skriver om, ett egensinnigt folk, ett folk som gång på gång har deporterats och repatrierats, som stött fel sida i krigen, lierat sig med fel diktator vid fel tillfälle, men samtidigt spelat nyckelroller i den historiska utvecklingen, där de stått i vägen för stormakters politiska och ekonomiska intressen.

 

Själv säger författaren att han som barn levt i en värld av viskningar. Många hemligheterurhistorien talar han öppet om i boken, både sådana som rör folkmord på armenier och sådana som gäller mer skamfyllda händelser, där armenier har spelat en ledande roll i historiska våldsdåd och grymheter.

 

Den svenska riksdagen har beslutat att Turkiet (Ottomanska riket) begick folkmord på armenier efter första världskriget, men frågan är om inte Ceausescus tvångskollektivisering av armeniska bönder år 1949 var lika illa.

 

I varje fall beskrivs även denna händelse av Vosganian, på ett sätt som inte lämnar någon läsare oberörd. Hämndeaktionen för det turkiska folkmordet, Operation Nemesis, är en av de saker man viskar om i Varujan Vosganians släkt och en liten trähäst berättaren lekt med som barn visar sig ha en ödesdiger betydelse i sammanhanget.

 

„Viskningarnas bok” är en kollektivroman om författarens folk och släktingar men många enskilda, originella människoöden träder fram i romanen och de skildras med humor och medkänsla. Här finns personer som av historiens obönhörlighet och tillfälligheter hamnat på fel plats i fel tid.

 

Exempelvis den förre fabriksägaren Hartin Fringhian, som absurt nog fortsätter att utöka sitt testamente med fler och fler arvtagare, för varje människa som visar honom vänlighet. Detta trots att hans förmögenhet sedan länge varit konfiskerad av den rumänska staten.

 

Morfar Setrak är också en person man minns, liksom farfar Garabet, för deras sinsemellan helt olika inställning till livet. Vosganian visar hur historiska och samhälleliga faktorer styrt människors liv, på ett sätt som de intekanpåverka, men han gör det utan vrede eller bitterhet.

 

I romanen finns också mycket av armeniernas kulturhistoria återgiven. Bokens berättare talar om aprikosens färg och granatäpplets röda kärnor, som blir symboler för armeniernas öde. Det sprakar av färg och doftar av rostade valnötter från boksidorna.

 

„Viskningarnas bok” är en flödande rik och välskriven berättelse. Varujan Vosganian är en driven författare, som befinner sig mitt i sin historia, men ändå håller sig på lagom distanserat avstånd från den och han är varken sentimental eller hämndgirig. Han är en god iakttagare, med psykologisk blick och milt absurd humor.

 

För hur tragisk verkligheten än är, så är det en känsla av att livet måste levas som genomsyrar romanen.

 

Och nu är det slut på viskningarna, nu är allt satt på pränt.

 

http://hd.se/kultur/boken/2013/06/12/slut-pa-viskningarna/

20 oct 2013